Blue for Two – ”Jag, Freddie och maskiner”

Henryk Lipp och Freddie Wadling inledde sitt samarbete 1984 när Lipp letade efter en lämplig sångare till ett antal låtar som han skrivit tillsammans med sin fru Marie. Lipp hade hört Wadling i Cortex, och trodde att han kunde vara rätt man för jobbet. Nu utvecklades det hela emellertid på ett något annorlunda sätt, för de båda herrarna fann varandra musikaliskt så till den milda grad att ett samarbete uppstod som från och till har varat ända fram till den dag som idag är.

Henryk Lipp utbildade sig till klassisk pianist i Polen, och när han och hans familj kom till Sverige i slutet av 60-talet uppträdde han i skolan. För att få utlopp för sin kreativitet och för att stärka sin identitet började han skapa egen musik. När hans band Extra (där Anne-Lie Rydé var sångerska) fick skivkontrakt, hoppade han av sina studier på Chalmers och blev professionell musiker. Hans missnöje med Extras första album ledde till att han skapade inspelningsstudion Musicamatic, där bland andra Sator (numera delägare i studion), Håkan Hellström och Kent har spelat in. Lipp utvecklade sig även till producent för bland andra Joakim Thåström, Stonefunkers och Union Carbide Productions.

Blue for Two’s första produktion var en singel som blev ett slags hybrid mellan den ursprungliga avsikten och det nära samarbete som, förmodligen oväntat, uppstod: A-sidan var Wadlings låt ”Someone Like You”, och B-sidan var paret Lipps ”Occupants of Solitude”. Lipp ville omedelbart göra en fullängdsskiva, men Wadling var under den här tiden tämligen upptagen med Cortex, och Blue for Two kunde först bara spela in ytterligare två singlar, ”The Drums” och ”My Only Wish” (den sistnämnda med Göteborgs underground-rockelit som kör) innan albumet ”Blue for Two” äntligen blev verklighet 1985. Sedan dess har Blue for Two varit ett då och då återkommande projekt i Lipps och Wadlings liv, och det är en vanlig åsikt bland fansen att det bästa dessa båda herrar har gjort är det de har gjort i denna konstellation. Wadling bidrar med texter, en del av musiken och sin sång, medan Lipp skriver musik, spelar instrument, skapar de Blue for Two-typiska egenartade ljudsamplingarna och, hrm, håller reda på Wadling. Hittills har Blue for Two åstadkommit fem mycket varierade och ständigt överraskande fullängdsskivor: ”Blue for Two”, ”Songs from a Pale and Bitter Moon”, ”Search & Enjoy”, ”Earbound” och ”Moments” (se recensionsavdelningen).

Blue for Two är väl att betrakta som ett återkommande projekt snarare än ett band; med mycket oregelbundna mellanrum träffas de båda herrarna och arbetar fram en skiva (en process som ofta tar lång tid, kanske för att Lipp anses vara något av en perfektionist). Vid liveframträdanden medverkar oftast andra musiker (som Chips Kiesby), men grunden är och har alltid varit vad Lipp själv en gång kallade ”jag, Freddie och maskiner”.

/Nilsson